fredag 25 maj 2018

Simning

Jag havssimmar i Storgösken. Bara en sån sak. Och så var det också det där med att simma rakt. Det är inte riktigt min paradgren. Ändå hängde jag bakom Simpis som hade en fiffig boj som syntes lång väg.
Jag simmade och jag simmade. Ville aldrig sluta. Simpis fotade pga hon är så snabb att hon simmar cirklar runt mig.
Lite nervös innan.
Till slut hade jag simmat klart och jag var glad. Mycket glad.

Du är modigare än du vet, starkare än du tror och klokare än du förstår

Ibland stannar världen till för en stund. Det susar till i öronen, hjärtat slår ett extra slag och magen känns som en djup brunn. Satt och funderade på ett blogginlägg om det härliga simmet i går, vilka bilder jag skulle ta med, hur jag skulle skriva men så skickade jag något till HON, min hjälte i stället. HON som är som en sprudlande brunn, fylld med glädje och energi. HON som får alla runt sig att må bra bara genom att vara nära. HON som alla vill vara med. HON som kämpar varje dag med sin cancer. Ni vet HON. Nu behöver HON mer styrka, mer kärlek och massor med energi. Håll alla tummar ni har för henne, skicka goda tankar. Även om jag hatar felstavade ord så är HON precis som Nalle Puh skriver. Precis så. 
Och jag vet att HON vill att jag ska skriva det där inlägget om drömmigt sim för HON vill att människor runt henne ska fortsätta leva, skratta, träna, andas precis som HON gör så jag ska göra det. Jag ska bara gråta lite först.

onsdag 23 maj 2018

Drömmig kväll

Temat drömmiga träningspass fortsätter. Jobbade länge men när jag väl släpptes ut så tog jag med mig Getingen ut på en åktur. Coachen hade sagt lugnt pass men allvarligt, hur lätt är det när solen skiner, ljumma vindar, snabba ben och en geting som vill ösa. Första delen av rundan blev snittet 33 km/h och leendet var så brett att jag nästan åt upp hela insektsbeståndet i Gästrikland. Glad och lycklig ända in i själen. Getingen var också glad.
Av med cykelprylarna och på med löparprylarna, kort bricklöp där benen var så där jobbiga i början och flowiga i slutet. Som det ska vara med andra ord.

Efter det blev jag hungrig. Mycket hungrig. Eller H A N G R Y som Dottern säger (vi är lika där). Jag satt på en pall och stirrade rätt ut i tomma intet medan Han fick äran att fixa middag. Jag måste ju vara en otroligt bra dejt jag. Trevlig och så. Guppig och så. Från sprudlande glad och fylld av energi till apati och mörker på en sisådär 30 minuter. I bästa fall. Alltid utan förvarning. Ett kap helt enkelt.

Simpisen använde sin kväll till att försöka locka mig till en drömmig sjö men jag hade inte riktigt energin till det. Skulle ju också vattna blommorna, packa en resväska, slänga sopor och annat som tydligen var viktigt. Hon skickade den här bilden och jag ba' ÅÅÅÅHHHHH, AAAAAHHHH och så vidare. Men hon har lovat mig en dejt på torsdag kväll, hoppas sjön är lika inbjudande då.

tisdag 22 maj 2018

Ränder går aldrig ur

Det blir snarare så att de blir fler och fler. Min bränna blir värre för varje sport jag utövar. Det finns en cykelbränna, en springa-i-liten-sport-topp-bränna, en bikinibränna och numera också en baddräktsbränna. Gissa sporten liksom.
Baddräktsbrännan kom från den här poolen där jag och Simpis befann oss i går kväll för en überhärligt simpass i solen. Sjukt många snabba badbyxor på samma ställe (Simpis är förundrad över att jag hinner spana in så många simmarrumpor medan hon simmar, kanske tycker att hon ska lägga fokus på själva simningen i stället för spaningen men hon tycker så mycket). 50 meterspool är en jättelång pool. Jättelång. Höll på att drunkna typ halvvägs ty kaklet har alltid funnits där.
I söndags hade jag egentligen ett löppass på 80 minuter. Jag sprang bara 30 minuter och resten av tiden tittade jag på djur, exempelvis detta djur. Hon hade en söt liten bebis på magen.
På lördagen cyklade jag med Ironman-brudarna. Peppigt och härligt pass på 11 mil. Ren glädje och cykelben som var omättliga. Hade kunnat cykla i all evinnerlighet och lite till.
Vi parkerade cyklarna utanför lunchstället lite classy. Med flak där jag kan lägga termosen och bullarna.
 Nej, det var ju så här det såg ut utanför OKQ8 i Ockelbo.
I dag hoppas jag på drömmig cykling och sen dopp i en sjö. Simpis säger att det är 19 grader där men jag tror hon ljuger. Jag tror det är typ 9 grader, is kvar i mitten, lik och hajar på kanterna. Vi får se om det blir premiär i dag eller om det blir en annan dag. Typ augusti.

torsdag 17 maj 2018

Värme!

Sen jag kommit från Ju-Äs-Ei har jag mest stressat runt. Inte sovit så särdeles mycket heller om en ska vara petig. I tisdags ballade hjärtat ur igen och slog en massa extra, onödiga slag. Jag var dock snabb att notera detta så resan till Stockholm torsdag och fredag ströks så att jag kan arbeta från kontoret hemma på orten i stället och därigenom få ner stressnivån något.

Men sedan sist har jag kommit hem, kramat mina små hjärtan och så har jag cyklat med Iron(wo)man gänget. Så nice och så varmt och skönt. Typ 9 mil igen.
Sen åkte jag direkt till Gävle och åt finmiddag med mina fina.
På måndagen var jag på studiebesök och inkluderade high heels och juniorrand i paketet. Classy tycker jag.
På kvällen rev jag av mitt sista RPM för terminen och sen en bricklöp på det. I en miljarrrrrd grader. Men ändå skönt.

Tisdagen kom med löpning och styrka.
Dock blev träningen alldeles för sent då jag hängde med den här bruden i Stockholm hela dagen.
I dag väntar långpass löpning, vet inte riktigt om jag längtar eller om jag har ångest över det men en sak i sänder.

torsdag 10 maj 2018

Hello from Amerikatt!

Jag är på jobbresa på andra sidan Atlanten. Jobbar mycket med min jetlag också men det är en annan historia. Hittills har jag rest i nästan ett dygn, försökt sova, två morgonjogg, styrka på kontoret, blivit stoppad av polisen och shoppat. Nu ska jag in i workshop. Hörs. Hej.
Något bister uppsyn när vi äntligen blev släppta av farbror polisen.
Lunch på Chipotle, mmmmm.
Människokläder = biznizkläder.

måndag 7 maj 2018

Att springa lopp eller inte springa lopp - den eviga frågan

Löpformen är totalt borta. Hälsporren bråkar lite nu och då men framför allt är det rädslan för det där bråkandet som är värst. Kommer det att göra ont i dag? Eller gör det ont i morgon när jag vaknar? Eller går det bra? Och så vidare i all oändlighet.

I lördags stod Gävle Halvmarathon på schemat. Jag och coachen hade förnuftigt bestämt att jag inte skulle springa halvmara-distansen utan i så fall en kvartsmara och sen lägga till lite innan och efter så jag skulle landa på 15 km. Eller strunta i själva loppet och springa 15 km ensam. Dessa val.

Påbörjade helgen med att vara spinningfröken och sen trevlig middag. Lördag morgon och dags att bestämma sig. Jag bestämde mig för ensamlöp. Helt rätt val för dagen skulle det visa sig. Ingen press, ingen stress, bara mysigt.
Sen fikade jag med härliga vänner men det har jag ingen foton av, däremot drack jag bubbel av högsta klass på kvällen.
På söndagen tog jag och Sara en härlig cykeltur till Vinnersjö och bussfika. Jag njöt hela cykelturen, benen var starka och hjärtat var fyllt av glädje. Hela vägen faktiskt. Så glad och tacksam över mitt liv just nu.
Och hon bönan nedanför slog rekord i korvätning. Korven fanns där, jag blinkade och då var den borta. Hon hämtade en ny och den försvann precis lika snabbt. Makalöst. Men så sprang hon ju också en halvmara dagen innan i överljudsfart.
Jag njöt av solen och en pannbiffsmacka.
Gul läsk. Älskar gul läsk just när jag cyklar.
Sen pluggade jag fysik med Sonen, tog en promenad med Marie och åt massor med glass.
Alltid lika snygga på kort, hon och jag. Love.

I dag är det måndag. Solen skiner och det är väldigt varmt ute. Trots det kommer jag att sätta mig i cykelsalen och köra mitt RPM. Kom dit och svettas med mig 18:15! I morgon åker jag till Ju-äs-ei på jobb. Jag uppdaterar er givetvis, vågar inte annat.

fredag 4 maj 2018

Val Borg och annat

Whazzup? Mina senaste dagar fast från fel håll. 

Jag har varit på tjänsteresa till ett fint ställe, där fick jag leka smed. Jag var urusel ty jag har tummen mitt i handen, det är känt sedan tidigare. Min lilla krok tog evigheters evighet att göra och då fick jag ändå mest hjälp av alla. När jag inte ens kunde fixa den enklaste lilla böj, sa den snälla smeden att jag hade fått de svåraste verktygen att arbeta med. Honom gillade jag från första stund. Han verkade ärlig och så...
Sen sov jag i den här fina sängen. Ensam. Och väldigt ledsen faktiskt.
Men det var ju också Valborg dagarna innan, då åt jag middag med bland annat det här suddiga gänget. Tydligen var jag också hemskt suddig då jag inte ens lyckades simma in i bilden.
Anledningen till att det var suddigt var att jag stod för fördrinken. Aperol Spritz i mängder. I mängder. I mängder. Sjukt gott.
Och vi åt paella som var himmelsk. Heja kocken!
På självaste dagen som heter Valborg jobbade jag som en liten gnu från tidig morgon för att sen cykla med sköna Sara. Hon fick dra mig runt den där rundan på 8- 9 mil eller vad det blev. Det blåste motvind hela tiden och jag gnällde hela tiden. Undrar vad hon tyckte var värst? Så här ser jag ut när jag tuggar Snickers. Classy. Influencer from Orten.
Snickersen hade jag köpt lite tidigare på Gulf i Årsunda där de också serverar det äckligaste kaffet jag någonsin druckit. Vi fikade i en spelhörna. En spelhörna. Kan inte smälta det.
Dagen innan Valborg sprang jag med Sara. Vi sprang och sprang och sprang och vi pratade om livet.
Och ännu en dag tidigare, nämligen på lördagen, var det cykling på schemat. Liiiiite för långt, liiiiite för kallt, liiiiite för mycket regn och alldeles för lite fika. Men vi fixade det också.
Och på lördag kväll blev det förresten spel också. Älskar det där spelet! Vann massor med gånger med det var innan 90-talsbruttan kom in i bilden, hon får aldrig mer spela med oss. Just den lördagen avslutades med discodans. Älskar discodans.
 Så, det var den helgen. Nu är det tydligen ny helg och det kanske blir nya bilder. Vem vet.

lördag 28 april 2018

Att bete sig naket

Jag hade helt glömt mitt och Saras motto för resan, tur att hon påminde mig i sin reseberättelse.
Vi har ju delat rum lite nu och då på träningsläger, tävlingar och annat men aldrig så här lång tid i samma rum, umgås 24/7 så vi behövde göra upp lite regler för veckan. Jag bad om ursäkt i förväg kring mitt "plockande" av saker, att jag går runt och småstädar mest hela tiden och det kan innebära att jag plockar runt på hennes saker så till den milda grad att hon aldrig mer hittar dem igen. Tråkigt för henne. Hon å andra sidan är van att droppa saker överallt så hon lovade att skärpa sig en aning för att hålla sig på sin sida. Fint så. Bra plan och den höll hela veckan så vitt jag vet.

Men så kom vi till det här med nakenhet. För jag tänker inte så mycket på att jag går omkring naken både på lämpliga och olämpliga ställen (är det därför som min granne alltid har nerdraget hos sig för att slippa se en 40+ kropp i tid och otid?) och därför kände jag att jag var tvungen att berätta det för Sara (även om hon är mycket medveten om det sedan tidigare erfarenheter). Så då kläckte jag ur mig citatet att jag verkligen KAN bete mig naket, mest för att hon skulle hejda mig om hon tyckte det blev besvärligt. Eller om resten av Palma tyckte det blev besvärligt, vilket då hände redan första dagen då jag helt ogenerat gick ut från duschen direkt ut på balkongen. Spritt språngande. Hon utförde sitt uppdrag med bravur och det hände inte mer. Vad jag vet i alla fall. Inga bilder kring detta kommer att visas på bloggen så ni pervon som brukar skicka mail till mig om nakna kroppsdelar kan sluta fantisera och hoppas nu.

Träningen denna vecka har varit bristfällig pga massor med resor hit och dit. Har morgonjoggat två dagar, korta och jobbiga historier det där.
Har simmat ett par gånger, kört spinning ett par gånger och varit på gymmet en gång, men det är väl typ det jag åstadkommit.
Nu laddar jag för cykel i alla fall. Utomhus. I Sverige. Kallt. Grusigt. Läskigt. Men längtar ändå. I går cyklade jag med Micke. Bästa starten på helgen.
Och fick blommor levererade till mig. Älskar att få blommor.
Nu ska jag sätta på mig alla kläder jag har för att inte frysa rumpan av mig. Hörs. Hej.

måndag 23 april 2018

Jetlag

Måndag morgon och det känns som att jag har en gigantisk jetlag. Det är nog träningstimmarna från förra veckan som gör sig påminda för jag är både trött och hungrig. Höll på att döda minst fem personer i går när vi stod vid pizza-stället och väntade på leverans. Dödade dock ingen. Vad jag minns. Sprang en timme och tjugo minuter innan pizza-incidenten. Underbar löpning i solsken i dag. Ser ni panda-looken? Det är den nya, heta trenden i sommar, minns var ni såg det först.
I dag sätter jag mig på sadeln igen och kör mitt RPM-pass. Kan inte minnas när jag körde det sist pga resor och annat som kommit i vägen. Men i dag! Jag längtar efter mitt härliga måndagsgäng. Kom och cykla med mig 18:15!

Några fler bilder från telefonen, härliga minnen. Busig Dotter, busigt hår (hur är det ens möjligt att mitt hår kan se ut så där?).
 Party, party, party.
 Och så de här små söta gullefjunen, Finnen och Camilla. Puss på er!
Cykelgänget som jag hängde med mest hela veckan. Vi cyklade klunga och var riktigt duktiga på det. Om ni vill lära er mer om tecken och annat, kolla här. Mycket viktigt inför kompiscykelhäng.
Något som också är viktigt på Mallis är sangria. Jag älskar sangria och jag älskar after-bike-häng med mina polare. I bakgrunden Simon (som jag för övrigt döpte om till Glenn en mycket trött dag), Philip (som fixade med min cykel när den krånglade) och Sanna (som jag hängde med en hel dag i Sa Calobra).
Så, nu har jag landat ordentligt, dags att börja beta av mailhögen. Undrar hur många höjdmetrar den är nu?